sonicmagazine.com 030102
En dag damp det ner ett fönsterkuvert på Johan Jacobssons hallmatta.
Avsändare var Utskottet för Främjandet av Svensk Musikjournalistik.
Stentrappan var bred, utan räcken, ledde upp till en dörr av tungt trä.
Jag stannade till på det översta steget och tog ett djupt andetag.
»...med anledning av de två krönikor du skrivit på webplatsen
sonicmagazine.com (011227 och 020509) ombeds du härmed att genast
inställa dig framför Utskottet för Främjandet av Svensk
Musikjournalistik. Underlåtelse att göra detta innebär trots och
bestraffas med...«
Polerad marmor, överallt polerad marmor. Hade Ulf Adelsohn ritat en
centralstation hade den sett ut som rummet bakom dörren av tungt trä.
Enligt en skylt uppsatt på den bortersta väggen befann sig sal 7G
någonstans till höger på andra våningen.
»...utskottet kallar dig för brott mot § 14:752 (Missbruk av
genrebeteckning) och § 37 (Osanning rörande nu- och framtiden). Dessa
räknas, med stöd av Seattle-konventionen (1993:68), som mycket
allvarliga förseelser...«
Utanför 7G stod en Securitas-kille och såg auktoritär ut. Han
hälsade min framlufsande gestalt med orden »endast behöriga äga
tillträde«.
- Jag är Johan, svarade jag.
Securitas-killens ansikte förvreds ytterligare av avsky.
- Jamen gå in då, fräste han.
De tre representanterna för Utskottet för Främjandet av Svensk
Musikjournalistik tvingade mig in i ett bås så fort jag passerat
tröskeln till deras tillhåll. Bandspelare slogs på, gråa kostymer
rättades till och glas innehållande Loka fördes myndigt till läppar.
Förhöret började.
(Notera: För att inte riskera ytterligare komplikationer kan jag
inte avslöja representanternas namn. De kommer från och med nu att
hänvisas till som Ett, Två och Tre.)
ETT: Herr Jacobsson. Förstår du varför du är här?
JAG: Um... Nej.
ETT: Du är här för att du upprepade gånger hävdat att 2002 är
lo-fi-året.
JAG: Åhå.
TVÅ: Står du fortfarande för denna åsikt?
JAG: Ja.
TVÅ: På så sätt.
JAG: De senaste tolv månaderna har jag lyssnat väldigt mycket på
artister som kan kategoriseras som lo-fi. Alltså har 2002 varit mitt
lo-fi-år. Likaså var också 1992 till 2001. TRE: Domstolstrots!
TVÅ: Sssh! Du erkänner sålunda även att du i tal och skrift försökt
pracka på oskyldiga medmänniskor denna... genre?
JAG: Oja. Med så mycket fantastisk musik omkring mig kände jag det
som en plikt att göra det lilla jag kan för att sprida den vidare.
ETT: Intressant.
TRE: Kölhala honom!
ETT: Sssh!
(Två timmar fyllda av liknande replikskiften och en fem minuter lång
överläggning representanterna emellan senare.)
TVÅ: Herr Jacobsson. Vi i Utskottet för Främjandet av Svensk
Musikjournalistik finner dig oskyldig. Tyvärr klarar du dig undan med
hjälp av den där grejen som kallas yttrandefrihet.
JAG: Tjoho! Spring genast ut och köp Martin Bonniers CD-r »Syntax &
Semantics«, By Coastal Cafés sjutummare »Live at The Budokan« samt The
State of Samuels och Thomas Denver Jonsson and The September Sunrises
kommande fullängdare! Glöm heller icke för allt i världen att beställa
samlingen »Knock Yourself Out« och The First Noises nya kassett! Får
jag hälsa? Hej thehelpmeplease, Hormones in Abundance, The Baseball
Field, Happy Go Lucky, Björn Kleinhenz, Lo-Fi For Dummies, Pm.Oeta och
Corduroy Utd:s demo »I vardagsrummet«! Håll fanan högt, ni är alla
bäst!
ETT: Suck. Var det bra så?
JAG: Ja. Jag har sparat några namn till nästa krönika!
TRE: Ge dig av medan du fortfarande har ben att gå med!
JAG: Med nöje!
Stentrappan var bred, utan räcken. Jag tog den nedåt i tre hopp och
sprang sedan raka vägen hem, en fri man på Stockholms gator. Möttes i
dörren av min fästmö.
- Vad glad du ser ut, sa hon. Var 2002 lo-fi-året?
- Ja, svarade jag. Och 2003 kommer också att bli det!
Johan Jacobsson - 030102
Johan Jacobsson vill också rekommendera den smått fantastiska sidan
Endangered Lo Fi Cassette Archival Project.