Salvador 5 - november 2002
av C-j Larsgården
Första gången jag hörde Thomas Jonsson sjunga och spela tyckte
jag att det lät fördjävligt. Detta var när vi gick i samma klass på
Molkoms folkhögskola i slutet av förra årtusendet. Thomas hade precis
börjat lira och det lät som sagt allt annat än bra. För några veckor
sedan fick jag ett mail från honon där han meddelade att han skulle spela
på Café August i Karlstad och att det skulle vara kul om jag kom förbi och
tittade. Det gjorde jag och blev mycket förvånad över hur bra det var.
Stämningsfull lofi-country som helt klart föll mig i smaken. Denna kväll
gjorde han två spelningar - en solo med akustisk gitarr och en med komp-
bandet September Sunrise. Det var framför allt den sistnämnda konserten
jag föll för. Här följer en intervju med mannen...
Hej Thomas. Hur mår du idag?
Det är bara fint med mig, nu när man äntligen får vara med i Salvador
så är det klart att det är uppåt. Har just repat mig efter några dagar
då magen varit i olag. Antar att det inte är något att gå in djupare på.
Berätta lite om dig själv.
Jag är en 23-årig kille som kommer från Grums. Folk som inte känner
till Grums har säkert hört talas om pappersbruket som luktar illa eller
något annat otrevligt. Här har jag iallfall bott mesta delen av mitt
liv, har även bott i Göteborg och Motala men är nu tillbaka i Grums
igen för tillfället. Jag lyssnar en massa på musik och brukar plinka en
hel del på min gitarr. Jag vet inte exakt vad som är intressant att
veta om mig, jag har väldigt små händer och är smått neurotisk vad
gäller höga tak. Jag har även spelat fotboll ett år när jag var ungefär
sju, jag minns en gång speciellt när jag stötte i bollen.
Hur är det att bo i Grums igen?
Jag har ju mellanlandat hemma i föräldrahemmet nu under sommaren, får
väl se vad det bär hän framöver. Grums är lite småmysigt förstås, men
jag får snabbt lite klaustrofobi här.
Varför kallar du dig för Denver? Är det taget (inspirerat) från den amerikanska staden med
samma namn eller är det månne John Denver som är boven i dramat?
Denver är ett namn som jag alltid har gillat jäkligt mycket, det sätter mig i gungning totalt.
Det kanske är så att det är det finaste namnet som finns. Så jag norpade det, i ett led för att
göra mitt namn intressantare. Något som man minns som ändå känns relevant för den musik jag
sysslar med. Det är ju inte heller något som man ska ta som något ironiserande eller något som
driver med genren. Det ska ses som vilket mellannamn som helst, ett fint mellan namn.
Sammanhanget jag hörde namnet i är ju utan tvekan runt John Denver och hans låtar. Men det är
inte fråga om nån slags hyllning till honom, fast om folk tar det på det viset så är det inga
problem eftersom det är riktigt schyssta grejor. Jag menar, vem sjunger och ler bättre än gamle
John.
Hur skulle du beskriva din musik?
Jag har alltid etiketterat min musik som lofi-country. Jag undrar om inte det är jag som
uppfunnit det genren överhuvudtaget, eller rättare sagt uppfunnit det ordet. Jag har inte hört
det innan iallafall, och det är schysst. Minimalistisk country kan man väl också kalla det, det
är tyst och det akustiskt.
Inspirationskällor?
Inspirationen kan komma från väldigt många ställen har jag märkt. Det kan vara något man hört,
något man sett eller något man har funderat på. Men ibland så kommer det bara saker som från ur
tomma intet, det liksom bara sitter på plats utan någon uppenbar anledning. Och det är då jag
tycker att jag har utvecklas ett steg till.
Sen fungerar nog skapandet av musik och text på lite olika sätt. Musiken kommer mer upp i en
kombination av ens egna känslor och av referenser från skivsamlingen. Man kan hitta snygga
harmonier som man kan jobba med och göra om, inspireras av. Texterna däremot är det lite
känsligare med att jag vill ha dem unika för mig. Nu snackar vi ju ändå country-inspirerad musik,
så visst rör man sig med fraser som "don't let me down babe" och "the snow were falling and it
all was so fucked-up" på samma sätt som alla gör. Men jag vill alltid ha med stora mängder text
som jag själv upplever som typiskt mig. Vilket inte alltid är så lätt.
Och det där med texter är så sjukt, jag hade en låt med på min första demo som hette "White
Trash", som handlar om mig en väldigt tidig morgon i min lägenhet i Göteborg. (Väldigt mycket
frustrationer i luften). I alla fall, en kille som jag snackar med tror på fullaste allvar att
den handlar om Timothy Mc Veigh, oklahoma-bombaren. Jag menar, vi snackar om Tim McVeigh som
sprängde en byggnad i luften, jag menar spränger en byggnad med ett dagis i luften, dödar en
massa, en galen mördare. Alltså, jag har skrivit en låt som jag själv tycker var den bästa
skildringen jag dittils hade gjort av mig och hur jag mådde just då och den här killen tror att
det handlar om en kille som väljer mellan att måla om badrummet eller spränga en skyskrapa i
luften när han funderar på vad han ska göra under dagen. Och det är helt sjukt, men samtidigt
fantastiskt.
Hur spelar du in dina låtar? Är det hemma i lägenheten eller är det i en riktig studio?
Från när jag startade Denver-projektet i Juli 2001 så gav jag under ganska kort tid ut 4
EP-skivor. Det rörde sig om exakt 25 låtar under nio månaders tid, jag skrev låtar hela tiden,
var helt uppe i det och spelade in det mesta jag gjorde. Alla de här inspelningarna gjordes i ett
litet studentrum i Motala i ett gammalt 1800-tals-hus. Väldigt sena nätter. Sen så fick jag en ny
granne som började knacka i väggarna när jag spelade från 10-tiden på kvällen, så då fick
inspelningarna ett naturligt men väldigt hastigt slut. Det bästa från hemmainspelningarna har jag
nu satt samman till en liten compilation som har blivit ett trevligt litet dokument i tiden och
en rad schyssta låtar. Just nu håller jag på att spela in låtar lite mer i studiomiljö.
Du har ju övergått från svenska texter till engelska texter. Varför? Tror du att du kommer att
göra några låtar på svenska i framtiden?
Jag kommer säkerligen få lust att skriva låtar på svenska igen, om det känns rätt. Just nu känns
det som det rätta att göra engelska låtar. Jag tror det är ganska ovanligt att man går från
svenska till engelska texter, annars brukar det vara att folk börjar skriva på engelska och sen
ser sig som mognare och köper på sig mikael wiehe och fred åkerström till LP-backen och sen
börjar skriver på svenska. Det handlar väl lite om vad man känner sig mest hemma i. Och vilka
mallar man vill lägga sig i. Men jag vill inte lägga mig i nån mall. Jag gör det som jag vill.
Det är drivkraften.
Du har ju spelat in några covers på låtar av Britney Spears, Backstreet Boys och Roxette.
Varför har du valt att tolka de artisterna?
Anledningen var helt enkelt för att jag tycker det var bra låtar och att man kunde göra något
eget med det. Det har också att göra med övergången från svenska till engelska. När jag drog
igång Denver-projektet i Juli förra året och skulle göra min första demo-EP så valde jag att ha
med en egen låt på engelska och tre väldigt lågmälda lo-fi-tolkningar av radiopop-låtar. Det
kändes rätt att inte göra en utgåva enbart egna stenseriösa låtar utan en liten ylande föraning
på att projektet var igång. Dessutom tyckte jag det skulle bli spännande att se hurpass öppna ev.
recensenter skulle vara för cover-låtarna. Det visade sig att väldigt många dömde ut det på
förhand när de fick se vilka låtar det var. Det är patetiskt, för de låtarna var i det utförandet
jag gjorde dom liknande som de låtarna jag skrev själv. Texterna hade jag dessutom själv skrivit
om så de skulle passa mig. Sonic Magazine var väl i stort sett de enda som såg de eventuella
kvalitéerna i det.
Man måste ju säga att du har lyckats med att nå ut med din musik. Du har ju till exempel gjort
över 50 konserter runt om i Sverige och även lyckats få en del mediautrymme trots att du inte har
gjort någon "riktig" skiva. Du verkar helt enkelt vara duktig på att promota dig själv. Har du
några tips att ge till andra artister som inte lyckas lika bra som du med nå ut till folk?
Mitt tips är att göra saker som man tror på och att hålla ögon och öron öppna. Det låter som en
präktig moralkaka (och det är det också).
Du har ju börjat spela med bandet September Sunrise. Hur fungerar det?
Jag har börjat med ett samarbete mellan skivbolaget Kite Recordings och bandet the September
Sunrise. Det fungerar helt enkelt så att bandets syfte är att förhöja kvalitén på mina låtar,
vilket jag tycker de har lyckats med ända från början.
Ser du dig som en medlem i September Sunrise eller ser du dem som ditt kompband?
Jag är inte medlem i the sunrise, det är snarare så att bandet är med i Thomas Denver Jonsson.
Det ryktas om att ni (du & SS) skall släppa en CD på Kite Records. Berätta
Vi håller på att spela in låtar just nu och har mycket kvar att göra men resultatet hittils har
varit riktigt trevligt. Blir det tillräckligt bra för att släppas så kommer det göras det i Kite
Recordings regi. Frågar du mig så är jag övertygad om att min debutskiva kommer ut om inte en
alltför stor framtid.
Du gjorde ju en konsert på Café August härom veckan. Vad tycker du om den?
Jag tycker spelningen gick väldigt bra, jag undrar om en Denver-konsert någonsin har varit så
bra. Jag körde ju både en akustisk akt solo och en lite längre elektrisk med bandet. Jag hoppas
på att även i framtiden kunna hålla på att både spela solo och med band, gärna som nu att både ha
en akustisk och en elektrisk akt. Det är två sidor av Denver-projektet som berikar varandra
istället för att konkurrera.
Du har ju fått ett stipendium från Grums kommun. Berätta om det. Vad har du gjort med
pengarna?
Jag fick Grums kultututmärkelse förra året, det var rörande måste jag säga.Har ett fint diplom
uppsatt på väggen med motiveringen "för hans orginalitet och starka konstnärliga uttryck som
visdiktare och sångare". Det låter nästan som att man har gått ett steg närmare att bli folklig
men än så länge har det (tyvärr) inte blivit så att folk kommit fram och bett om autografen
utanför Ica. Pengarna har i stort sett inte rörts än. Men planerna går att pressa en limiterad
LP-skiva framöver eller att köpa nåt nytt instrument.
Hur mycket har Jari Huotari betytt för ditt musicerande och textförfattande?
Oerhört mycket skulle jag vilja säga. Jari Huotari alias Pseudoplotinos var faktiskt den som fick
mig att börja med poesi och i förlängningen också musiken. Här snackar vi en stor förebild och
utan tvekan sveriges bästa osignade akt. Jag hyser väldigt mycket kärlek till Jari som person och
som musiker och hoppas på att göra något samarbete med honom snart
Jag har en låt som heter "Jari Huotari" som jag filar lite på ibland för att få klart. Nu när
bandet har kommit in i bilden så tror jag att den låten kan komma till sin rättvisa. Det kommer
bli en instrumental låt i gränslandet mellan lofi-country och post-rock.
Jag vet att du gillar Herb Alpert. Vilken platta är din favorit?
Jag tycker att going places!! är Herbs bästa skiva. Den är fantastisk. Tycker även att the beat
of the brass är en riktig höjdare.
Jag såg kortfilmen Elixir som du medverkar i för några veckor sedan. Vad tycker du själv om
den? Skulle du kunna tänka dig att hålla på med skådespeleri?
Förr höll jag på en del med teater, men intresset har svalnat av och jag ser det inte som något
jag kommer att syssla något mer med. Men det är klart, skulle det bli tal på Elixir 2 så skulle
jag ställa upp direkt.
Du gav ju ut en diktsamling för några år sedan. Hur känner du för den idag? Går den
fortfarande att köpa?
Jag antar att diktsamlingen du menar är "flickan som talade med stjärnorna". Mycket av poesin där
är bara pinsamt tonårskille-poesi. Det är nästan som man rodnar när man läser det. Men sen finns
det några grejor där som jag håller som det bästa jag skrivit någonsin, en handfull dikter och
några dialoger. De har jag samlat i en kraftigt reviderad upplaga tillsammans med lite annat jag
skrivit under samma tidsperiod. Jag har kallat den "Oskuldstårar" och den ska finnas att tanka
hem gratis på www.eboken.nu. Annars så är det bara att höra av sig till mig så ska det nog kunna
gå att ordna.
Framtidsplaner?
Jag hoppas att Denver-projektet kommer att utvecklas hela tiden, att jag ska få mer spelningar
och spelningar oftare och att jag kommer att forsätta skriva en massa låtar. Om man får ta
tillfället att drömma lite så har jag nog två stora drömmar med musiken. Det ena skulle vara att
en Denver&September Sunrise-konsert ska vara något att gå och se fram emot flera dar innan. Att
man både är intresserad av att höra låtarna och att se själva akten. Den andra drömmen skulle
vara att man kunde få hålla på och utveckla uttryck som folk skulle referera till som typiskt
Thomas Denver Jonsson, liksom den där textraden låter väldigt mycket Thomas Denver Jonnson och
liknande. Sen när och om jag lyckas med den bedriften så hoppas jag att jag har distans, mod och
kvalitétskänsla nog att bryta mot alla förväntningar.
Ni som är intresserade av hur Thomas Denver Jonsson låter kan beställa skivan
"Denver Icons" som är en sammanställning av det bästa från hans hemmainspelningar.
Den går att beställa av honom för 40:-
Thomas Denver Jonsson
Lökenegatan 33
664 34 Grums
rocknrolljudas@spray.se
www.thomasdenver.cjb.net
www.kiterecordings.com