outlife 030320
Denver Jonssons skörhet berör på djupa plan
THOMAS DENVER JONSSON
Then i kissed her softly (kite recordings)
(8 / 10)
Thomas Denver Jonsson är mannen som vi alla tagit till våra hjärtan.
Ingen kan väl ha undgått hans emotionella countryrock, och det lär
knappast bli tystare om honom efter den här promon och den stundande
fullängdaren.
Mitt första möte med herr Denver var på en spelning i Säffle för
ungefär ett år sedan. Vi hade ordnat en scen där publiken kunde sitta
på mjukt underlag, och i dämpad belysning avnjuta lite lugnare
tongångar. Av alla som spelade där var det Thomas som stack ut mest.
Han imponerade stort med sina känslosamma gitarrballader. Sedan dess
har jag sett honom från och till, med och utan kompband, men aldrig
hört honom på skiva. Så jag blev extra glad när jag nu fick chansen att
höra och recensera denna promo.
Och visst, han imponerar även i det digitala formatet. Den här promon
består av ren och skär countryrock, i form av fyra ballader. Det låter
en hel del tidiga Neil Young om hans känslosamma gitarrplinkande,
särskilt i titelspåret. Inget fel i det, sämre referenser kan man ha.
Men Thomas är mer än så. Han har en unik känsla för musiken som är få
förunnade, och han lägger ner sin själ och hjärta i varje ton. Det hörs
inte minst på hans spröda stämma, som ibland är så förkrossande skör
att man nästan tycker synd om honom. Thomas är äkta, och det är det han
vinner på. Här handlar det inte om att välta hockeylador, vinna
grammisar eller sälja platina i Turkiet. Musiken är det viktigaste, och
allt annat spelar mindre roll. Det hörs att han verkligen älskar
musiken han håller på med, och det ska han ha all heder för.
Titelspåret, "Then I Kissed Her Softly" kommer att vara med på
fullängdaren som släpps senare i år. Det är en låt av hög kaliber, med
fina melodier och berörande text. Annars är det "Golden" som sticker ut
mest, som med sin mördarrefräng för evigt etsat sig fast i min
hjärnbalk. Kanonlåt. De övriga två låtarna skulle i ärlighetens namn
kunna vara lite vassare. Dock är det lätt att förbise detta, eftersom
man helt enkelt inte kan tycka illa om Denvers naket ärliga
Nebraskastil. Om han bara ser till att fila lite extra på låtarna, och
känslan är densamma, kan vi se fram emot ett riktigt intressant album.
Och räkna med att få höra en hel del om Thomas i framtiden. Något annat
är fullkomligt otänkbart.
Anders Tunarf