tillbaka till press-sidan



www.mediaarkivet.com



THOMAS DENVER JONSSON - med rätt att spela!
Av: Emma Rastbäck

Grums är en bruksort i Värmland, befriad från
nästan allt musikliv. Från detta samhälle vid
Vänerns strand, ett par mil från Karlstad, kommer
journalistikstuderande 22-åringen Thomas Denver Jonsson. Thomas
är en av de få musiker som verkar ha överlevt Grums musikaliska
torka, och han har nu tagit sig de 194 kilometrarna till Motala.

Nu mer bor han i ett 1800-talshus intill Göta Kanal där han delar
tiden rättvist mellan studier och låtskrivande. Att han är soloartist
ger han själv två förklaringar till.

- Dels är det så att såklart gillar jag att stå på scen själv. Jag
är nog väldigt egoistisk. Skulle jag ha ett band på allvar skulle 
jag nog vilja att de gick i mina ledband, spelade mina låtar och
spelade gudomligt bra. Sen så gillar jag den där närvaron som blir
när man är ensam på scen. Dessutom, om man är sugen på att sväva ut
på nån låt så kan man göra det hur man vill, för man har inga andra att
ta hänsyn till.

Jag har förstått att det på din demo finns med coverversioner av låtar
av Britney Spears och Backstreet Boys med flera. Hur kommer det sig?

- Jag har under hösten/vintern haft som projekt att göra en demo-
triologi. En demo om pop, en om kärlek och en om utanförskap. Den
triologin är jag jag klar med, och på första delen bestämde jag mig
för att ha med mest covers. Jag valde tre radiopoplåtar som jag ändå
tycker har en viss kvalitet. 'It must have been love' av Roxette, 'I
Want it that way' av Backstreet Boys och 'Lucky' av Britney Spears.
Därefter så ville jag spela dem så som de hade varit om det var jag
som hade skrivit dom. Resultatet blev en rätt skruvad och ylande
historia.
- Det huvudsakliga och det seriösaste i min demoproduktion är mina egna
låtar. Men jag gillar att göra om kommersiella poplåtar till introvert
singer/songwriter. Att spela en Bob Dylan-cover är enligt mig helt
onödigt.

För någon som aldrig hört talas om honom skulle han använda ordet
lofi-country för att beskriva musiken. Utvecklat betyder det amerikansk
folkmusik/country med inslag av introverthet och maniskhet. Och influenser
har han.
- Jag är kär i Ryan Adams, Nick Drake och Will Oldham. 

Skivbolagen har inte hört av sig till Thomas än. Kanske beror det 
på den halvdana intensiteten i hans försök att bli uppmärksammad.
Det han hittils hunnit med att göra är att skicka en EP till två 
små bolag i Höstas. På spelningsfronten lägger han däremot ner mer
energi. 2000 hade han tretton live-spelningar och i fjol hela femton.
Detta har resulterat i några favoritspelställen.
- Utan rangordning: Norbergfestivalen, där jag spelat två år i rad
som enda akustiska akt, Alcazar i Stockholm, Arenan i Karlstad och
Red House i Kungälv.

Tycker du att det är en fördel eller nackdel att som musiker inte
vara från en storstad?
- Det är ju skönare att vara från Grums än att vara från Stockholm.
I Grums är jag väl egentligen en av tre riktigt bra akter, tillsammans
med rockbandet Dog Debris och singer/songwritern Joakim Kihlman.
Kommer man från Stockholm så är det svårare att sticka ut. Men å 
andra sidan, som jag var inne på förut så är ju inget stimulerande
musikliv i småorterna. Där har ju storstäderna sin fördel.

Kommer du slå igenom?
- Det vore ju roligt förstås. Alla artisters dröm är ju att slå
igenom, men samtidigt känner jag att varja gång jag gjort en bra
spelning eller att någon gillat min demo så har jag gått ett steg
framåt. Och så länge jag känner att jag utvecklats så känns det
som om jag slår igenom en liten bit dag för dag, men det är helt
klart på listan över sak jag vill uppnå... Strax efter att göra
en USA-turné och en duett med Stina Nordenstam.

Huruvida Thomas Denver Jonsson, Grumskillen med gitarr och ylande
pop-covers tar sig till det stora landet på andra sidan Atlanten
kan bara tiden utvisa. Detsamma gällen hans duett med Stina Nordenstam.
Däremot kan du gå in på hans hemsida http://www.thomasdenver.cjb.net
och se till att få tag på Thomas musik. Gör du inte det kommer du
säkerligen att ångra dig den dag han står där i Madisom Square Gardens
rampljus med Stina vid sin sida.