tillbaka till press-sidan


ur karlstadtidningen 020718





I kväll står han på scen för 50:de gången. Detta på
Gatufesten i Karlstad. Thomas Denver Jonsson mu-
sikkarriär må kanske inte vara den längsta, men
trots det har han hunnit med mycket och hoppas på
att hinna med ännu mer:
- Mitt största mål är att det fortsätter att gå framåt,
som det gjort hittils, men det är klart att det är
mycket annat man vill uppnå också, säger han.

                                                       					Lisa Wadin

Thomas Denver Jonsson är född och upp-
vuxen i Grums. Han började med musik
under 1999. Till en början skrev han låtar på
svenska men övergick till engelska efter ett
tag. På nio månader spelade han sedan in fy-
ra hemmainspelade EP:ar. Förra året fick han
Grums kommuns kulturutmärkelse och blev i 
Nya Wermland-Tidningen nämnd som årets 
upptäckt samma år. Musiken går väl närmast att
likna med melankolisk country och före-
bilderna är bland andra Will Oldham, Nick
Drake och Ryan Adams.
  Namnet Denver är taget och kommer kort
och gott först och främst från staden Denver i
Colorado.
 - Det är väl ett namn som legat mig varmt 
om hjärtat, det är väldigt vackert och passar 
den musik jag spelar, säger han.

Blev "galen"

 Som Thomas själv uttrycker det blev han
"galen" och började därför med musik. Det
tedde sig naturligt för honom och uttrycks-
sättet har väl att mer utvecklats till ett slags 
konstform.
 - Jag tänkte aldrig att nu ska jag börja med
musik utan vi hade några gitarrer hemma i 
föräldrahemmet och jag började helt enkelt 
att plinka på dem, säger Thomas.
 Sedan har det bara fortsatt. Thomas säger
sig ha lätt att tröttna på saker han tar sig för
men att så inte är fallet med musiken.
 - Nej, musik tycker jag fortfarande är roligt,
annars skulle jag inte hålla på. Sedan hjälper
det ju säkert att jag har fått en del uppskattning
på vägen.
 Från att för några år sedan bli glad över att
ha lyckats att skriva en låt berättar han att
han nu strävar mer efter att göra musik som
både är bra och personlig.
 - Ja, det handlar väl inte direkt om att an-
passa sig utan snarare om att man allt tydli-
gare ser kvaliteter i låtarna eller inte.
 - Texterna är det som berättar i min musik
medan melodierna också är viktiga och det är
där jag försöker utveckla mig ytterligare som 
artist, säger han.

Dylan inspirerar

 Enligt Thomas är det kategorin "de som inte
lyssnar på radiopop" som lyssnar på honom.
 - Att kategorisera sina lyssnare är inte lätt
fast gillar man Neil Young eller Bob Dylan
finns det nog en chans att man gillar min mu-
sik också, säger han och fortsätter:
 - Fast risken finns ju att jag då bara blir en
blek kopia, så kanske ska man inte alls lyssna
på Neil Young och Bob Dylan, säger han och skrattar.
 Thomas hämtar mycket inspiration utifrån;
att han ser något som väcker ett intresse till exempel.
- Men ibland är det som att en textstrof kan
komma från ingenstans, inifrån på något sätt,
även om säkert det också från början, kanske
omedvetet, kommer utifrån.

Emot musikfascism

 Som de flesta musiker inspireras han också
av annan musik. Då inte bara inom country-
genren. Men när jag frågar om han kan inspireras
av till exempel Da Buzz, svarar han nej.
 - Fast det innebär inte att jag är emot Da
Buzz. Snarare tvärt om, att jag är emot all mu-
sikfascism som finns.
 - Musiker höjer ofta sig själv till skyarna
och dömer ut allt annat. Ett exempel är Brit-
ney Spears som många klankar ner på, att 
hon inte skriver sina låtar själv bland annat. 
Men det gjorde inte Elvis Presley eller Frank 
Sinatra heller och de har ändå uppnått väldig
status inom musikvärlden, säger Thomas.
 Han tror att det därför är lättare att uttrycka
vad man gillar för sorts musik genom att tala
om vilken musik man inte tycker om.
 - Min första demo är bitvis och till ganska
stor del baserad på just covers av så kallade
radiopoplåtar, lite för att påvisa just detta att  
vissa försdömer det bara för att det är just de
låtarna medan andra tänker ett snäpp längre
och hör att det, när jag framför dem, låter
som låtar jag lika gärna kunde skrivit.

Stöd från andra

 Thomas trivs som artist i Karlstad och att 
musiker emellan hellre stöttar varandra än
känner konkurrens.
 - Vi i Karlstad har väldigt lätt för att tycka
om våra musiker, men jag tycker att utbudet av scener
är alldeles för litet, säger han.
 Han skulle gärna hålla på rötterna i Värm-
land även om han skulle flytta till till exempel 
Stockholm.
Är det något som är aktuellt?
 - Nej, inte att flytta nu. Men det är ett sätt
för musiker att få större chans att spela ute 
bland folk. Men jag tror inte att det är en regel
för hur man ska göra för att komma någon
vart, för om det fanns en sådan regen skulle
väl alla följa den och bli kända?

Fortsätter framåt

 Det bästa med musiken tycker Thomas är 
att han hela tiden kan utvecklas och målet är
att det fortsätter att "gå framåt" även om han
även hoppas på att bli både bättre på sång
och gitarr.
 Förhoppningarna inför torsdagens spel-
ning på Gatufesten är att folk ska ge honom
en ärlig chans.
 - Gillar man det inte så okej, det behöver
man inte. Men jag vill ju inte pracka på folk
min musik. Hit kommer ju folk för att ha trev-
ligt i första hand, inte för att lyssna på mig, så
man kan ju inte ställa samma krav på publi-
ken som när man har en egen spelning.
Huvudsaken är nog att folk ska ha det trevligt, av-
slutar Thomas.